En fundering kring tillmälet ”rasist”, som ju används titt som tätt numera – speciellt gentemot oss som identifierar oss med denna grupps resonemang eller med SD.
Inledningen på denna text kanske verkar ”rasistisk”, men ha tålamod och läs hela innan ni dömer mig. 😉
En stor del av den oro som så många av oss känner nu, utgörs (enligt mitt intryck) i grund och botten av det faktum att många av våra ”nyanlända” kommer ifrån länder där Islam dominerar och att denna ideologi inte alls är förenlig med våra svenska värderingar, varken när det gäller syn på kvinnor, barn, djur, mänskliga rättigheter, jämlikhet, respekt, högtider etc. Vilket land de faktiskt kommer ifrån, vilken hudfärg de har, vilket språk de talar osv. är egentligen sekundärt och det är faktiskt inte heller DET som lyfts fram när vi uttalar oss om vår oro och vårt växande missnöje. Jag kan inte minnas att jag läst ett enda inlägg i denna grupp, med sådant innehåll? Har ni..? Där man uttalar sig kränkande eller nedlåtande om invandrarnas språk, utseende etc?
Det vi ”klagar” över är deras beteende, deras värderingar, deras syn på människor och djur, och på deras handlingar gentemot oss, och då särskilt gentemot våra mer utsatta samhällsgrupper (äldre, sjuka, kvinnor, barn och djur). Detta pga. av att dessa grupper ofta blir behandlade med en fruktansvärd känslokyla, arrogans och vad som i många fall rätteligen endast kan beskrivas som en utstuderad ondska; en ondska som faktiskt, om vi ska vara ärliga, uppmanas till och uppmuntras av just Islam, som vill utrota alla andra trosuppfattningar än deras egen. Det är således inte deras ”ras” vi protesterar emot, utan deras intoleranta ideologi.
När vi nu konstaterat detta, så går vi vidare med nästa steg i mitt resonemang: De som kallar oss rasister måste ju då mena att muslimer utgör en RAS, eftersom vi som motsätter oss att denna ideologi (Islam) påtvingas oss mot vår vilja, anses vara rasister..? Man är således en rasist om man inte vill bli en muslim? Vad hände med Sveriges stolta tradition av ”religionsfrihet”, undrar jag, med en växande irritation… 😡
Jag vill härmed inflika, med all önskvärd tydlighet, att jag inte bryr mig det minsta om varifrån folk kommer, vilka kläder de har på sig, vad de äter/inte äter, vilket språk de talar, vilken Gud (om någon) de tillber osv. Varsågoda att tycka, tänka och tro på precis vad ni vill, vad mig anbelangar! 😊 Det angår inte mig. Men: Jag tar mig rätten att utöva och åtnjuta precis samma frihet som ni gör och jag förväntar mig (kräver) precis samma tolerans och respekt tillbaka för mina val, som ni kräver för era. Så länge inte jag försöker påtvinga någon annan min tro och mina principer, så ska ingen annan heller påtvinga mig deras. Där går min gräns för vad som är ett acceptabelt beteende i ett modernt samhälle.
Och om vi ska använda ordet rasist på samma sätt som det hittills har missbrukats emot oss, så kunde vi med lätthet i så fall hävda att det är VI som utsätts för rasism, eftersom vi som folkgrupp, svenskar, numera har fråntagits vår rätt att utöva vår kristna tro, om vi har en sådan: vi får ju inte längre ens ringa i kyrkklockorna, eftersom det kan kränka dem som är muslimer. Däremot ska vi (paradoxalt nog) tyst acceptera att muslimska böneutrop ljuder högt genom våra svenska städer, utan att vi får lov att känna oss kränkta eller rasistiskt bemötta för det? 🤔 Redan där är det helsnurrigt så det räcker.
För att sedan göra det hela ännu mer absurt, så kan vi nog alla konstatera att hela vårt svenska kulturarv, våra traditioner, högtider m.m., som vi haft hur länge som helst och som betyder mycket för oss, nu plötsligt ifrågasätts, kritiseras, beläggs med skuld och skam och i princip förbjuds. Plötsligt är pepparkaksgubben i Luciatåget ett rasistiskt ställningstagande av alla svenskar, bara för att pepparkakan råkar vara brun…(!?) (Jag kan inte låta bli att undra varför vi inte därmed också konstaterar att snö är ett rasistiskt väderfenomen mot alla de människor som är vita?) 😉 Kvinnor som klär sig i något annat än heltäckande muslimsk klädsel är automatiskt ”lättfotade”, mindre värda än andra och får skylla sig själva om de blir våldtagna. Detta gäller även småflickor. Och plötsligt är det rasistiskt och kränkande att vi, i egenskap av en traditionellt sett kristen nation, arrangerar Julmarknader – dessa måste istället enligt bästa PK-maneer omdöpas till ”vintermarknader”, för att åter igen inte kränka de muslimer som valt (notera: VALT) att bosätta sig här i denna kristna nation. Men notera dock också att svenskar/kristna inte får uttrycka någon kränkthet när muslimer firar Ramadan här i Sverige… Detsamma gäller buddhister, ateister, hinduister etc, som inte heller får känna sig kränkta över detta. En aning motsägelsefullt, inte sant? 🤔
Varför är det fult och fel att vara svensk i sitt eget land, Sverige, helt plötsligt? Varför är man en rasist om man värnar om sitt svenska kulturarv, sina traditioner, sitt sätt att leva? Varför riktas inte samma kritik mot alla andra länder när de utövar sina traditioner och högtider? Gäller detta bara oss..? Verkar onekligen så, tycker jag. Min slutsats blir således att det helt enkelt är rasistiskt att vara svensk, att värdesätta sina svenska rötter och traditioner och att vilja förbli svensk. (Men alla andra nationer får givetvis gärna behålla sina rötter – att ens antyda något annat vore ju för sjutton rasistiskt..!) 😉
Jag delar Linns tankar och åsikter !!!